Del 1

”Det stigmatiserande ligger i att man vanligen identifierar individen med en statisk bakgrundskultur och den tanken avvisar Henry. Han betonar tvärtom att varje elev, att varje individ är unik och särskild. Eleverna ska behandlas med respekt. För honom är mötet med dem något positivt och lärande. De har tillsammans viktiga och roliga diskussioner om angelägna frågor- de lär varandra.” (Linnér & Westerberg, 2009, s. 54).

Jag tycker att detta stycke är bra på grund av att Henry beskriver saker som jag tycker är viktiga och det som står i citatet är sådant som jag vill sträva efter när jag själv är lärare. Det passar bra in i den bild av hur jag vill att klassrumsklimatet ska vara mellan elever och lärare.

Jag tror att det ofta förekommer att lärare placerar elever i ”fack” i skolan utefter vad eleverna har för bakgrund etc. Jag tror att elever kan påverkas negativt av detta och därför tycker jag inte att man ska sätta in elever i olika ”fack”. Precis som Henry anser jag att man ska se bortom detta och att man ska se individerna i en elevgrupp istället för att se vilken ”grupp” eller vilket ”fack” de tillhör. Man ska se eleverna som individer och se vad de har för kunskaper och utifrån det se vad de behöver hjälp med för att utvecklas och lära sig nya saker. Det är inte alls säkert att en viss elev speglar den bakgrund den har eller exempelvis de syskon den har som gått på samma skola tidigare. Jag tror faktiskt att yngre syskon i viss grad kan bli jämförda/ satta i samma grupp som sina äldre syskon om de haft samma lärare och jag tror på många sätt att detta är negativt, då det kan finnas stora skillnader på både kunskap och hur man är som person i olika syskonpar. Jag vill, precis som Henry, att varenda elev ska känna sig sedd för den person den är och då måste man utgå från den eleven man har och inte blanda in en massa andra aspekter som inte är nödvändiga för eleven. Alla elever ska enligt mig ses utifrån sina behov och få rätt hjälp med det de behöver hjälp med för att man ska kunna ge alla elever en bra skolgång. Det kan dock vara svårt att få elever att känna sig speciella då det många gånger är ett stressigt schema i skolan och för att det kanske inte alltid finns så mycket tid till varje elev. Har man ont om tid kan det vara svårt att hinna med att hjälpa alla elever och lägga så mycket tid som de behöver var och en på att lära sig de olika sakerna som ska läras in.  

Henry säger också att eleverna ska behandlas med respekt, vilket jag helt håller med om. Skulle eleverna inte behandlas med respekt av varken lärare eller andra elever skulle det kunna sluta väldigt illa med många olika konflikter. Har man en fin relation elever och lärare emellan kan man underlätta för att få en trevlig miljö i skolan. Jag tycker att jag på min VFU sett hur man behöver få några elever att respektera framför allt andra elever för deras sätt att vara och jag tycker att det är viktigt att eleverna redan som unga får lära sig att respektera andra människor oavsett om de är unga, gamla eller vilken bakgrund människorna har. När jag kommer att arbeta som lärare vill jag att det alltid ska vara positivt att möta mina elever. Jag vill att det ska vara ett positivt arbetsklimat mellan lärare och elever och att alla ska känna sig sedda och välkomna. Av mina upplevelser från praktiken har jag alltid tyckt att det varit roligt att komma till skolan och träffa eleverna och de andra lärarna. Det har allt som oftast varit ett positivt och bra klassrumsklimat och det är så jag vill ha det när jag arbetar som lärare.

/Olivia 

Hejsan!

Jag har i veckan hållt ett par matematiklektioner där jag fokuserat på likhetstecknet och multiplikationstabellen. Eleverna har fått klippa ut laminerade lappar med siffror 1-9, likhetstecken och de fyra olika räknesätten. Därefter har de jobbat i par med att lägga ut ett tal på var sida om likhetstecknet som då ska bli lika mycket, utan att använda samma siffra eller samma räknesätt två gånger, t.ex. 2*5 = 6+4, eller 9-7 = 1*2 etc.

Så här såg lapparna ut!

Eleverna har även fått jobba med olika stenciler där de fått öva likhetstecknets betydelse, främst i anknytning till tal i multiplikation, vilket de fortfarande har väldigt svårt för. Sedan har de även fått öva multiplikationen med hjälp av olika spel på datorer och ipads, vilket de tycker är roligt och lärorikt.

Jag har haft diskussioner med olika lärare kring hur de lägger upp matematikundervisningen och det har visat sig vara stora skillnader. En lärare använder ingen mattebok utan håller mycket undervisning på smartboarden där hela klassen aktivt får delta. Sedan låter hon dem arbeta med olika uppgifter som de får på stenciler eller att klassen gemensamt får ett problem att lösa enskilt på ett löst papper. En annan lärare tycker att man absolut behöver ha en mattebok för att eleverna ska få struktur i undervisningen och att det blir ”för flamsigt” att jobba på det andra sättet. Jag är osäker på hur jag ställer mig i frågan, och det är såklart ingenting jag behöver bestämma när jag går min tredje termin på lärarutbildningen heller, men jag tror jag skulle föredra en blandning. Jag kan se hur matteboken ger struktur och hjälper elever som behöver det men samtidigt tror jag att eleverna lär sig mycket på att få fristående problemlösningsuppgifter till exempel. Jag ser även smartboarden som ett jättebra redskap och kommer definitivt vilja använda mig av den mer i framtiden.

I torsdags hade eleverna studiedag så alla skolans lärare samlades på morgonen och ingen visste riktigt vad dagen skulle gå ut på, men ingen verkade ha förväntningar på att det skulle vara särskilt kul. Vi blev indelade i grupper om 4-5, blandat från olika arbetslag, och blev tilldelade en ipad per grupp. Sedan fick vi i uppdrag att under dagen spela in en film med hjälp av iMovies där vi skulle visa hur skolan jobbar med ”The big five” – fem övergripande förmågor som ska hjälpa eleverna att nå målen, nämligen analysförmåga, kommunikativ förmåga, procedurförmåga, begreppslig förmåga och metakognitiv förmåga. Min grupp hade först en intressant diskussion kring detta och sedan hade vi en rolig dag där vi spelade in vår film. Det var en lärorik upplevelse och jag kommer absolut använda iMovies i min framtida undervisning, jätteenkelt och jättekul!

Nu är VFU:n slut för den här gången och jag har haft det väldigt bra. Jag känner att jag har hunnit lära mig hur mycket som helst och det känns lite tråkigt att lämna klassen och arbetslaget så jag ser fram emot nästa gång!

Att undervisa är att välja del I

Studentläraren Henry, som vi citerat tidigare i detta avsnitt, har en annorlunda syn på sina elevers identitetssökande. /…/ Han menar att samhälle, lärare och kamrater betraktar dem med en tillskriven kollektiv identitet som – ”korkade invandrarungar från betonggetto”. Han å sin sida ser dem som starka, självständiga och medvetna tonåringar med rätt att framträda med sina egna valda identiteter. (Linnér & Westerberg, 2009, s.70).

Jag håller med Henry om att att samhället har en tendens att ge invandrarungdomar en färdig identitet. De betraktas som sämre elever och bråkiga tonåringar och det kan leda till att eleverna formas utifrån dessa förväntningar. Jag får inte känslan att eleverna i min klass känner att de behöver leva upp till identiteter som de blivit tilldelade av andra. Det är inte alls den miljön skolan tillåter utan alla elever behandlas på samma sätt, vilket jag upplever som positivt eftersom det ger eleverna plats att hitta sin egen identitet på annat sätt.

Elevernas identiteter och kulturer formas av många olika faktorer. De har haft väldigt skiftande uppväxter och erfarenheter. Många har bara varit i Sverige ett par år, andra är andra generationens invandrare, och så finns det elever som inte har någon invandrarbakgrund alls. Vissa elever har haft traumatiska upplevelser, andra har hittills haft relativt bekymmersfria liv. Alla detta resulterar i att eleverna har mycket olika ekonomiska och sociala förutsättningar att utgå ifrån. Sedan formas eleverna, som Jonathan redan har nämnt, av intressen. På just denna skolan finns en stor fotbollskultur, speciellt bland  killarna men det är även ett stort intresse bland många av tjejerna.

Det blir snabbt problematiskt att med mångkulturalitet endast syfta på invandrare. På min VFU-skola finns en etnisk mångfald vilket i sig självklart bär med sig en mängd olika kulturer men utöver det så finns det många fler som inte har någonting att göra med elevernas eller deras föräldrars ursprung. Sedan inser jag ju att barnen kanske möts, eller kommer mötas, av samhällets åsikter och förväntningar på att de är ”korkade invandrarungar från betonggetto” men det är viktigt att den identitet som de tillägnar sig just nu, under sin skoltid, inte färgas av denna kollektiva identitet som samhället ger dem.

Mångkulturalitet

"Redan här vidgar Henry begreppet mångkulturalitet och menar att det handlar om så mycket mer än om religion, etnicitet och språk"(Linnér & Westerberg, 2009) s 54.


Fortsätter i spåret som Jonathan har tagit upp. Eleverna bildar olika grupper, exempelvis tjejer som håller på med hästar eller idrott. killar som spelar datorspel eller gänget som håller på med film. Gruppen ger en trygghet i en värld som är full av nya händelser och iakttagelser. Här måste man se de olika individerna i grupperna. Vem är ledare? Vilka hänger på och vilka agerar mer självständigt.


Jag för söker i lärande situationer bryta mönster och se till individens olika förutsättningar. Vad har eleverna för andra intressen som inte framträder i gruppen? Har de andra intressen som kan användas i undervisningen? Kan även de som inte är de naturliga ledarna i gruppen ta på sig ledarrollen i något sammanhang? Jag försöker få eleverna att tänka egna lösningar istället för att kolla på bänkkamraten men många tycker det är lättare att skriva av än att tänka ut en lösning själv. Det här var också något som kom fram i en praktisk övning som orientering som vi hade idag. Vid ett tillfälle fick jag stoppa tre elever som sprang fel. Ingen av dem hade koll på kartan utan alla utgick ifrån att någon i gruppen hade tittat på kartan. Det är en utmaning att få elever att lita på sig själva.

Summering av fjärde veckan

Denna sista vecka på praktiken har gett mig ytterligare många trevliga nya upplevelser. I måndags var eleverna lediga och lärarna hade planeringsdag. Jag fick vara med i arbetslag 4-6 på förmiddagen och planera inför en idrottsdag som skulle hållas på torsdagen. Det var intressant att se hur dagar då eleverna är lediga kan se ut för lärarna. Det var mycket planering som gällde även på eftermiddagen men där kände jag att jag inte kunde bidra med lika mycket, utan fick mest se hur planeringen inför veckans kommande lektioner gick till. Jag fick även tillfälle att planera färdigt inför min sista lektion som jag skulle hålla på onsdagen.

    Under tisdagen följde jag skolans specialpedagog mellan kl. 8.10-13.20. Under denna tid fick jag en bra inblick i hur en del av specialpedagogens arbete kan gå till. Detta var en dag då specialpedagogen hade många lektioner med elever inbokade, vilket jag tyckte var intressant att få vara med på. Det handlade om både träning i läsning, skrivning, lite matematik och att göra kartläggningar. Jag tyckte att det var extra intressant att se hur de kartlägger elever eftersom vi under en fältstudie själva fått testa på att göra en liten kartläggning av en elev. Specialpedagogens kartläggning var baserad på många olika tester, till skillnad från den kartläggning jag en gång själv genomförde. På tisdagseftermiddagen var det flera olika punkter inbokade i schemat. Bland annat var det en punkt som handlade om att olika lärare på skolan skulle presentera olika arbetsområden/arbetsmetoder som de arbetat med och som de ville dela med sig av till andra lärare. Det fanns olika stationer att gå till under eftermiddagen och man hade möjlighet att hinna lyssna på två av de olika presentationerna som fanns att lyssna på. Jag tycker att det var ett bra upplägg att låta lärare få inspirera varandra. Detta är något som de verkar göra kontinuerligt på min VFU-skola. Det märktes också att de flesta lärarna uppskattade detta moment då de kunde få inspiration till planering av nya arbetssätt i olika ämnen. Sist på denna tisdagseftermiddag var det dags för ett stort arbetsplatsmöte med nästan alla lärare på skolan. Jag tyckte att det var bra att vara med på ett sådant möte för att få se vad sådana möten kan handla om. Hade inte tidigare varit på ett så stort arbetsplatsmöte.

    Under onsdagen var jag tillbaka i min VFU-klass och jag hade min sista lektion som handlade om matematik (addition och subtraktion). Jag tycker att undervisningen kändes bra. Eleverna förstod mina förklaringar och arbetade bra efter dem. Jag tycker att jag känner mig säkrare nu med att föra undervisning än vad jag tyckte under mitt första undervisningstillfälle i denna VFU-period, vilket är positivt.

    Torsdagen var en idrottsdag för eleverna i årskurs 4-6 som lärarna i arbetslaget planerat för. På förmiddagen hade eleverna ett antal aktiviteter att välja mellan under två olika pass. Där hade jag hand om en av aktiviteterna tillsammans med en annan tjej. Detta tycker jag gick bra, då eleverna var nöjda och verkade tycka om den aktivitet vi anordnat. Eleverna var glada åt att hålla på med olika aktiviteter som de själva fått välja. Efter lunch var det dags för kassajakt i skogen som ligger intill skolan. Kassajakten gick ut på att eleverna, som delats in i olika grupper, skulle vinna ihop så mycket pengar som möjligt genom olika praktiska och teoretiska uppgifter som de skulle klara av. Här höll jag i två moment tillsammans med en annan person. Även denna aktivitet tyckte eleverna var rolig eftersom det blev som en tävling mellan de olika grupperna att samla ihop så mycket pengar som möjligt innan tiden gått ut.

    Under fredagen var det en vanlig skoldag för eleverna. Det var en bra sista dag på praktiken! Det känns nu tråkigt att lämna klassen efter att man lärt känna elever och lärare. Jag har haft en bra och mycket lärorik praktik.

Ha en bra helg!

/Olivia 

Del 1

"I citatet från Karin finns både de etniska kulturerna, språkproblemen och de främmande, de andra, som ännu inte hunnit bli "som vi", det vill säga, kan vi gissa oss till, normala och svenska. Hon talar inte så mycket om det berikande utan mera om problemen. Vidare kan vi se att hon menar att eleverna är bärande av sina hemkulturer." Linner & Westerberg, s. 22, 2009.

När jag läste Karins dialog så blev jag fundersam, precis som författarna menar på att det är mycket fokus på problemen. Alla barn är olika och alla dessa barn har fått olika uppväxter. Vi lever i ett mångkulturellt samhälle och det är viktigt att alla elever får känna trygghet. Jag tycker att frågor om invandrare och mångkulturalitet är svårt. Kanske något vi ska ta upp och diskutera på tisdag när vi träffas? När jag hör ordet mångkulturalitet så tänker inte "bara" på invandrare och utan det är faktiskt mycket mer. Jag menar, på min skola som ligger på landsbygden har de en "kultur" och det är inte alls samma grej att komma in på en skola som ligger i stan. Min luv som har två tjänster inom skolan är även på en skola inne i stan, vilket skillnad! Jag har varit med några gånger på den andra skolan och jag kan konstatera att ingen skola är den andra lik. Det är så mycket fokus på att kulturer handlar om invandring men det är så mycket mer. När Karin skrev om språkproblem och att hon skrev "som vi" gör mig lite frustrerad. Om man har den inställning att det bara kan bli problem så självklart blir det problem. En lärare ska vara flexibel i sin tanke och även om det finns barn med olika bakgrunder ska alla vara med och bidra. Jag tror jag ska lämna denna diskussion öppen, för jag vill gärna att vi pratar om denna delan av skolan. //Moa

Hej!

Tänkte uppdatera lite om vad som har hänt denna veckan, i måndags var hela mellanstadiet iväg på en idrottsdag på Edsborg tillsammans med två skolor. I måndags var det riktigt kallt på fm och det regnade. Med andra ord så hade alla behövt regnställ och bra kläder under. Många hade glömt ytterkläder men som tur var hade lärarna ett lager med ytterkläder som man kunde få låna. Väl där nere på Edsborg blåste det mycket och eleverna var inte alls motiverade till en dag ute i regnet. Då gäller det att lärarna har humöret uppe och peppar eleverna. Det var väldigt roligt att vara med eleverna en sådan dag- man fick lära sig mycket hur de är som personer eftersom det är en helt annan lärande situation. Eleverna fick prova på många olika saker som tillexempel kasta kula och längdhoppning. Det var väldigt lärorikt att få följa med eleverna en sådan dag eftersom det blir mer en gemenskapsdag tillsammans med samarbete och motivation.

Imorgon ska jag göra sista momentet i matematiken, eleverna ska lämna in sin matteläxa som jag har konstruerat. Läxan som jag har gjort är fokus på multiplikation och handlar om att eleverna ska göra en räknesaga. Imorgon så skall jag samla in läxböckerna och sedan ska jag dela in klassen i grupper. I dessa grupper ska de få läsa upp sin räknesagor och sedan välja en att redovisa framför klassen. Det finns nästan alltid någon som har inte gjort läxan eller glömt den hemma, i vilket fall så ska de ändå få vara med i grupperna och bidra. Det kommer ju bli en lärande situation för dem ändå, i alla fall få läxa på läxa. Med det menar jag att de kanske lär sig att inte glömma den nästa gång.
Det som är så bra på min skola är att de har läxhjälp två gånger i veckan, det finns alltså möjlighet för alla elever på mellanstadiet att få hjälp med sina arbeten. Det finns alltid två personal på läxhjälpen och det är många i årskurs fyra som går dit. Väldigt bra måste jag säga.

Nu ska jag fortsätta planera, vi hörs! //Moa