Funderingar kring frihet och bundenhet

Ett av de stycken som jag funderade en del på när jag läste det i Att undervisa är att välja (Linnér & Westerberg, 2009) finns att läsa på s. 116-117. Det står:
   
    "Ett komplicerat samband och motsatsförhållande, som vi tidigare sagt har ett stort intresse i studentlärarnas praktik, är frågan om frihet och bundenhet då det gäller att göra val av innehåll och stoff för undervisningen. Vi har kunnat visa hur studentlärarna, liksom för övrigt lärare i allmänhet, i sina val av innehåll och stoff är bundna av en rad yttre ramar."

Jag har funderat en del på detta stycket när jag tänkt på den matematikundervisning som bedrivs på min VFU-skola. Dels för att jag ser hur min LUV lägger upp sin lektionsplanering och dels för att jag tänker på vad jag själv har varit bunden till eller haft frihet till att göra när jag gjort mina lektionsplaneringar i matematiken.

Läroböckerna i matematik som finns på min VFU-skola har ett upplägg efter läroplanens mål. Läroplanen är en av de saker som menas vara en yttre ram om man ser till mitt citat ovan. Läroböckerna är upplagda på det sättet att det ska täcka de flesta mål och kriterier i läroplanen. Detta ser min LUV som mycket positivt och även jag, då det blir mer konkret vad eleverna ska hinna lära sig under de olika årskurserna och att allt innehåll finns samlat på ett och samma ställe. Dock ser jag att dessa material binder flera lärare till att enbart arbeta med läroboken. Om jag ser till matematikundervisningen upplever jag att lärarna inte tar sig friheten till att arbeta med egna moment och uppgifter utan håller sig strikt till de läroböcker de har. Det är detta jag upplever som negativt. Alla elever lär sig inte lika bra genom ett visst arbetssätt och därför skulle det vara bra att ha omväxlande undervisning i matematiken för att kunna få eleverna att tänka på matematik på ett annat sätt än enbart genom de tal som finns i matematikboken. Jag kan tänka mig att det handlar mycket om att lärarna litar till det materialet de har och att de inte vill vika av från de yttre ramarna som finns med läroplan, deras gemensamma planeringar i arbetslaget etc. Jag tror också att det handlar om att lärarna är nöjda med läroböckerna de köpt in och vill använda dem så mycket det går. Det kan också handla om det som Linnér & Westerberg (2009) skriver om som handlar om att lärare inte ser sin frihet i att utforma uppgifter eftersom de då inte kan använda alla sina erfarenheter när det blir något nytt i undervisningen.

Det som jag tänker på är att innehållet i undervisningen kan framföras på olika sätt och kan ändå kopplas till läroplanen. Man behöver fundera på hur man ska genomföra undervisningen. När jag läste om begränsningarna av de "yttre ramarna" i samband med det jag upplevt under min VFU funderade jag på om det fungerar på detta sätt på fler skolor, att undervisningen styrs till de läromedel som finns, utan några undantag. Det finns en fin matematikverkstad med mycket bra material på min VFU-skola men den används inte av min LUV under detta arbetsområdet, trots att man skulle kunna göra det. Rystedt & Trygg (2005) skriver att det kan vara genom att arbeta praktiskt med olika material som eleverna får förståelse för matematiken. Kanske lärarna inte ska känna sig alltför bundna till läroboken i detta ämnet när de inte känner sig helt bundna till andra läroböcker de har i andra ämnen med tanke på det som Rystedt & Trygg (2005) beskriver i sin bok. Övrig undervisning på min VFU-skola är mycket varierande och lärarna använder olika undervisningssätt och material. Därför undrade jag varför det bedrivs en mindre varierande matematikundervisning. Är det på detta sätt på er andra i gruppens VFU-skolor också eller används exempelvis en matematikverkstad?

Som lärarstudent upplever jag också en bundenhet samtidigt som jag har en del frihet. Det som gör att jag känner mig bunden när jag planerar mina lektioner är min LUVs redan genomförda lektionsplanering. Det som hon ska gå igenom varje vecka är det jag måste förhålla mig till. Jag får känna mig fri att planera vad jag vill, bara jag inte undervisar om sådant läraren inte gått igenom. Å ena sidan tycker jag att det kan vara bra att jag får ramar att förhålla mig till för att jag ska kunna se elevernas kunskapsnivå på tidigare lektioner och kan genom det planera mina lektioner efter den kunskapsnivå jag anser att eleverna har. Å andra sidan tycker jag att det kan vara bra om jag får ha lektioner där jag får träna på de kunskaper som jag fått genom min utbildning på högskolan. Än tycker jag inte att jag har fått stor användning av de ämneskunskaper jag fått på högskolan eftersom de ämnesområdena eleverna arbetar med i min VFU-klass inte är något vi arbetat med än på högskolan. Det som jag tycker att jag fått använda är delar av didaktiken och det matematiska språket. Det som jag tycker är roligt är att jag haft friheten att använda vilket material jag vill till mina egna lektioner i matematik. Detta har gjort att jag har valt att använda mig av en del praktiska övningar för att eleverna ska få lite variation från den ordinarie undervisningen. Jag kommer även att använda mig av smartboard som en del för att ge eleverna omväxling från läroboken. Min LUV blev glad när jag sade att jag hade tänkt att genomföra lektioner med en del praktiska moment och hon började fundera på varför hon inte själv gör omväxlande uppgifter i matematiken. Då jag förhåller mig till rätt innehåll på mina lektioner tycker jag att det är bra att jag har fått frihet att välja hur lektionerna ska genomföras.

Detta var några tankar kring frihet och bundenhet när det gäller undervisning utifrån mina upplevelser på min praktikplats.

/Olivia       

Referenslista

Linnér, B., & Westerberg, B. (2009). Att undervisa är att välja. Lund: Studentlitteratur.

Rystedt, E., & Trygg, L. (2005). Matematikverkstad: En handledning för att bygga, använda och utveckla matematikverkstäder. Göteborg: Nationellt Centrum för Matematikutbildning.