Tankar kring del III

  "Det är bättre, menar Elisabeth, att fördjupa sig ordentligt i något. Hon tar avstånd från prov och förhör som bara kontrollerar ytlig fakta. Att erbjuda eleverna ett innehåll i skolan för att de bättre ska förstå sin aktuella livssituation och det framtida livet är en viktig uppgift för Elisabeth som lärare. Kunskapen måste vara angelägen för eleverna, menar hon också. Kunskap har i sig inget eget värde, säger hon vidare. Den måste kvalificera sig för elevernas behov för att bli värdefull för just dem." (Linnér & Westerberg, 2009, s.198).

Detta stycket valde jag för att det finns många olika saker att reflektera över som behandlar undervisningen och hur vi kan tänka som lärare när vi väljer innehåll till våra lektioner. Elisabeth som omnämns i citatet tycker att det är bättre att fördjupa sig inom ett ämne än att lära in sina kunskaper och upprepa dessa för att eleverna ska komma ihåg dem. Den bild som jag får av skolan idag och som även jag själv har från min skolgång är att mycket kunskap är tillfällig. Man tränar inför ett prov eller ett förhör och sedan glömmer man av den kunskap man fått. På detta sätt håller jag med Elisabeth om att det kan vara bättre att fördjupa sig inom ett område för att få kunskapen att stanna och för att man ska kunna ha användning av den senare i livet. Däremot tänker jag att fördjupning tar mycket tid och att det skulle vara svårt att kunna göra fördjupning inom alla delar som undervisningen tar upp. I läroplanen finns det många mål som ska uppfyllas och det finns krav på att eleverna ska ha vissa kunskaper när de slutat en viss årskurs. Ur denna synvinkel kan det vara svårt att fördjupa sig inom olika områden eftersom jag upplever att det tar längre tid i undervisningen. Eleverna skulle inte hinna lära sig allt som de bör ha lärt sig. Däremot kanske de får mer bestående kunskaper av de få arbetsområden de lärt sig än om de snabbt får undervisning inom många olika områden och inte kommer ihåg mycket om något.

Det är också vanligt att ha ett test i slutet av ett arbetsområde för att lärarna ska kunna se vilka kunskaper eleverna tagit in. Detta gör, utifrån min egen uppfattning, att många elever tränar på det som gåtts igenom på lektionen för att man sedan ska kunna få alla rätt på testet för att sedan glömma av den största delen av den inlärda kunskapen. Detta är negativt då eleverna kanske inte får med sig den kunskap de behöver för framtiden. Kanske elevernas kunskaper i slutet av ett arbetsområde kan testas på ett annat sätt eller att lärarna gör som min LUV. Hon ska efter detta arbetsområdet ge eleverna ett test för att se om eleverna hängt med på lektionerna och för att se vad de lärt sig. Detta test baseras enbart på lektionsgenomgångar och det eleverna fått arbeta med under denna period. Eleverna tränar därför inte på kunskapen hemma och behöver därför inte känna att de ska memorera en massa saker. Man kan även exempelvis göra ett grupparbete där man sammanfattar det man lärt sig inom arbetsmomentet eller så kan man ha ett muntligt test på så vis att klassen tillsammans sammanfattar vad man gått igenom på lektionerna och vad eleverna lärt sig.

Elisabeth tycker också att det är viktigt att eleverna inte bara lär sig ytlig fakta, utan att kunskapen måste intressera eleverna. Är eleverna engagerade i vad de får lära sig är det mycket lättare för dem att lära sig olika saker. Dock tänker jag att allt som eleverna behöver lära sig inför sin framtid inte alltid är roligt och intressant. Det jag menar är att det kan vara svårt att få alla elever engagerade och få dem att tycka att allt som de ska lära sig är intressant. Elever tycker att olika ämnen är intressanta och värdefulla för framtiden, beroende på vad de tänker att de exempelvis vill arbeta med i framtiden. Det skulle också vara svårt att som lärare veta vad som intresserar eleverna. Man måste då ha en otrolig kontroll över vad de olika eleverna tycker är intressant för att de ska lära sig något och ta till sig kunskapen. Enligt mig finns det inte möjlighet till att vid planering tillgodose alla elevers intresse och samtidigt arbeta med alla mål i läroplanen. Jag tror att det varken skulle finnas tid till planering för detta eller uppgifter som uppfyller alla elevers behov. Ett exempel från min VFU är att det under NO lektionerna varit fokus på biologi där eleverna fått arbeta med svampar, träd, näringskedjor och rov- och bytesdjur bland annat. Läraren har gjort en planering för att få med delar som läroplanen säger att eleverna ska kunna inom detta området. Där finns det inte stor möjlighet för att uppfylla behov för elevernas framtid, utan det är kunskaper som är bra för eleverna att ha då de är ute i naturen. En del elever tycker att NO är roligt medan andra har det som ämnet de prioriterar minst. Det läraren får göra för att få fler engagerade elever är att ha olika undervisningssätt, bland annat med filmer, presentationer, egna utforskningar, egen läsning och egna studier inom ett ämne. Man får göra lektionerna till det bästa för att eleverna ska nå kunskap trots att det kanske inte är favoritämnet.

Elisabeth säger även att kunskap inte har något eget värde, utan att det är först när den täcker elevernas behov som den blir användbar för eleverna. Efter mina tidigare funderingar tycker jag att detta påstående kan vara bra då eleverna använder sig av den kunskap de behöver för tillfället. Sådant som de inte är intresserade av försvinner ofta bort och därför kan man säga att kunskapen inte har något eget värde. Samtidigt tror jag att eleverna kan upptäcka många nya saker genom att ta till sig ny kunskap som de inte berört eller hört talas om tidigare.

Ha en bra kväll!
/Olivia

Referens
Linnér, B. & Westerberg, B. (2009). Att undervisa är att välja. Lund: Studentlitteratur