"Vi återvänder till våra informanter och finner en studentlärare som vänder sina blickar direkt mot eleverna, när hon får en fråga om val av stoff och innehåll. Hon hänvisar varken till kanonlitteratur eller kursplaner utan ser eleverna och deras intresseområden, i det här fallet hästar och fotboll, som det avgörande argumentet i en diskussion om undervisningens innehåll. Undervisningen måste vara intressant för eleverna och bygga på deras erfarenheter om det ska bli en meningsfull undervisning." - s. 166 Att undervisa är att välja.
Det finns delar av det här stycket jag håller med om och delar jag vill problematisera.
Det jag håller med om är att undervisningen i största möjliga mån ska vara intressant för eleverna. Om undervisningen hela tiden är tråkig och monoton kommer eleverna troligt vis, oberoende av engagemang att tappa intresset. Jag håller också med om att man som lärare ska försöka få med elevernas intressen i undervisning och försöka bygga på tidigare erfarenheter. Det har helt klart sina fördelar. Ironiskt nog har en av mina lektioner handlat om häst- och fotbollsböcker, båda genrerna nämns i citatet ovan. En anledning till att lektionen fungerade bra var troligtvis att många av eleverna är intresserade av fotboll och hästsport och många har erfarenheter av både verklighet och litteratur som innehåller hästar eller fotboll. Dock tror jag att man måste problematisera uppfattningen om att man kan bygga all undervisning på intressen och erfarenheter hos eleverna.
För det första finns en risk att eleverna bara lär sig mer om sådant de är intresserade av. Till exempel nämns att läraren i det ovan nämnda fallet fullständigt ignorerade kononlitterarur. Det tycker jag är ett ganska ohälsosamt förhållningssätt, sett till barnens litterära referensramar. Om eleverna i ett senare skede i sin skolgång, till exempel i högstadiet eller gymnasiet, bara fördjupat sig i en eller två litterära genrer, kan det bli mycket svårt att hänga med i undervisningen, där kunskap om kanon troligtvis i något sammanhang kommer krävas. Det kan också orsaka ett socialt handikapp, beroende på umgängeskrets givetvis, där eleven utan kunskap om kanonlitteratur blir helt utanför i diskussionen. Dessutom kan ju en elev missa mycket bra litteratur om den aldrig introduceras för den.
För det andra tycker jag att man som lärare inte bör undvika stoff som ligger utanför eleverna intressesfär. Jag anser att en lärare som har framförallt god karisma och bra undervisningsmetoder där eleverna aktiveras mycket, kan väcka ett intresse hos eleverna. Det känns som att det är centralt för både lärarens och elevernas utveckling. Ett exempel är när jag under min första termin på högskolan gick på en föreläsning som behandlade juridik för pedagoger. Förväntningarna var låga och jag var övertygat om att vi skulle få "ett lass med byråkrati" i knät. Men föreläsaren var oerhört karismatisk och intresserad av både ämnet och oss. Jag gick från föreläsningen och kände mig både klokare men framför allt inspirerad av föreläsarens intresse och karisma. Det är jätteviktigt att man som lärare visar hur intresserad man är av det man lär ut, annars skickas helt fel signal till eleverna. Givet finns det elever som inte går att nå på det här sättet heller, alla lär olika. Men om man har drivet och intresset menar jag att man kan få eleverna intresserade av sådant de kanske aldrig brytt sig om tidigare.
Ha det gott kamrater! Vi hörs!
Hej Jonatan! Jag tycker att det är intressant att läsa ditt inlägg eftersom du diskuterar något som jag tror är mycket viktigt för undervisningen, nämligen det som handlar om att man ska vara en aktiv lärare och vara intresserad av det man lär ut för att få eleverna engagerade och intresserade. Ett exempel som min luv berättat för mig är att hon för många år sedan var lärare i So, ett ämne som hon inte alls var intresserad av. Hon kände att hon inte kunde engagera sig lika mycket i undervisningen i det ämnet, så som hon kan göra i No som är det ämnet hon brinner för. Då hon tycker mer om No än So blev det självfallet att No lektionerna var dem hon engagerade sig i mest. Genom att höra henne berätta detta insåg jag ännu mer hur viktigt det är att vara en lärare som på ett intressant sätt för över kunskapen till eleverna och gör att de i sin tur kan intressera sig för något som de inte tyckt om eller haft intresse för tidigare. Jag vet själv att jag öppnat ögonen för ämnen som jag tidigare inte varit så intresserad av, genom lärare som varit engagerade i sin undervisning och varit intresserade i det de lärt ut.
SvaraRaderaIntressant Jonathan! Jag håller helt klart med dig om att man det kan bli problematiskt med att använda sig bara av intresset hos elever. Det är viktigt att hitta en balansgång mellan läroplanen och en lärares undervisning. Om du inte själv är motiverad och intresserad av det du lär ut så blir antagligen inte eleverna så intresserade heller.
SvaraRaderaEtt jättebra exempel är ifrån idag när jag gick igenom min matteläxa med eleverna, kah tycker det är väldigt kul med räknesagor och när jag presenterade läxan för dem så märkte jag själv hur jag glödde. Det märktes så väl att eleverna också tyckte det var roligt för de var intresserade om vad jag presenterade och de kom själva på idéer om räknesagor. Kul!!
SvaraRadera